Är jag fri? Knappast. Är jag ens fri att åka hoj? Knappast det heller. Hur då, vad menar han, karln? Jo, det är ganska simpelt, även om upptakten lurade dig en liten stund. Hojjen skall ju gå på en väg, redan där restes första hindret. Oljeproducerande länders profit, samt detta lands skatteunderstödda motvilja mot petroleumbaserad trafik, är två andra. Det finns, vara sig vi vill se dem eller ej, ett antal villkor för att jag skall kunna åka motorcykel. Det finns alternativa farleder, en del dock inte fullt så kompatibla som man skulle önska. Bättre simma lugnt.



Om man lämnar hindren därhän och istället uppehåller sig vid möjligheterna, kan samma vatten som inramning vara betydligt trevligare än som farled.



Tur det finns räcken ifall ens allt annat än pålitliga psyke skulle få tvångstankar för sig om utreda en Harleys flytbarhet... Den mer högviskösa bitumen som utgör petrofierat fylle till krossat urberg, ligger still mycket längre och påkallar inte omedelbart flytväst.

Sträckningen av vår farled var betydligt roligare förr än den som är tekniskt möjlig idag. Man kan säga att den strävan till kortast möjliga vägsträckning och försöken till att bygga bort alla olycksrisker är rakt motsatt underhållningsvärdet. Vem skulle byta dessa kurvor mot en linjalrak motorväg där man lika gärna kunde skita i styrlager...



Sist vill jag förmedla att en kurvig väg i naturens grafitti är mycket vackrare än urban konst med lösningsmedel i både utsmyckning och inandningsluft. Jag hoppas att du hittar just dina farleder i sommar och att vi syns där.