HiFi - En förmåga att inbilla sig eller ?
Rubriken är tillspetsad, så klart. Det är ju jag som skrivit den. Jag ser med sorg hur musikkonsumtion är ett bakgrundssorl och inte en emotionell höjdpunkt, där valet av musik kan trycka Dig ut i känslostormar, lika påtagliga som den händelse där kopplingen till musiken en gång skapades. Jag minns ännu min första skoldans i gymnasiet, när jag avslutade med en tryckare till Bright Eyes - Garfunkel.
Detta sitter ännu i minnet. Vidare en period av mörker i min ungdom, där Deep Purples Child in Time var helt ospelbar. Den orsakade sån ångest att struptaget var lika påtagligt som i verkligheten. Man återvänder till musiken. Inte anläggningen egentligen. Det är här det blir så fel. När vissa purister och anhängare av rak frekvensgång, sann fidelity (vad det nu är?) och as is (som det är).
Den enda upplevelsen är Din egen. Om den musik Du gillar kan spelas så att precis den känslan man önskar infinner sig är den hifi'n god nog. Dock skall man undvika att uppleva något där prislappen är dyrare, för är man en anhängare av live-upplevelser, är en potent stor anläggning med kraftresurser att få ett pukslag att kännas i mellangärdet något man sedan inte glömmer. Bor man dessutom så att volymratten kan hamna däruppe när helst man önskar, är steget ännu kortare. Sann dynamik eller näst intill är otroligt upplyftande för musiken. Det lustiga är att dynamik är skillnaden mellan den starkaste och svagaste nivån. Man kan med andra ord påverka åt båda hållen, medan de flesta vill bara ha mer och högre. Prova någon gång tipsen kring att få tyst när så skall vara, så upptäckar men att redan 90-100 dB känns högt. Och då kan man "gasa på" även i en lägenhet.
Mitt nya band att snöa in på är Nickelback. Bara konstatera, jag är en rocker. Läser Nikki Six roman men inser att den är fabricerad, spekulativ och inte så lite osammanhängande. Citat från Slash är rakt motsägande sin egen bok. Dock måste jag lyssna in dessa glam rockers Mötley Crüe. Har inte hittat dom, men nu måste jag kolla vad denna neddrogade vettvilling var kapabel till. Tills dess, rock on
Detta sitter ännu i minnet. Vidare en period av mörker i min ungdom, där Deep Purples Child in Time var helt ospelbar. Den orsakade sån ångest att struptaget var lika påtagligt som i verkligheten. Man återvänder till musiken. Inte anläggningen egentligen. Det är här det blir så fel. När vissa purister och anhängare av rak frekvensgång, sann fidelity (vad det nu är?) och as is (som det är).
Den enda upplevelsen är Din egen. Om den musik Du gillar kan spelas så att precis den känslan man önskar infinner sig är den hifi'n god nog. Dock skall man undvika att uppleva något där prislappen är dyrare, för är man en anhängare av live-upplevelser, är en potent stor anläggning med kraftresurser att få ett pukslag att kännas i mellangärdet något man sedan inte glömmer. Bor man dessutom så att volymratten kan hamna däruppe när helst man önskar, är steget ännu kortare. Sann dynamik eller näst intill är otroligt upplyftande för musiken. Det lustiga är att dynamik är skillnaden mellan den starkaste och svagaste nivån. Man kan med andra ord påverka åt båda hållen, medan de flesta vill bara ha mer och högre. Prova någon gång tipsen kring att få tyst när så skall vara, så upptäckar men att redan 90-100 dB känns högt. Och då kan man "gasa på" även i en lägenhet.
Mitt nya band att snöa in på är Nickelback. Bara konstatera, jag är en rocker. Läser Nikki Six roman men inser att den är fabricerad, spekulativ och inte så lite osammanhängande. Citat från Slash är rakt motsägande sin egen bok. Dock måste jag lyssna in dessa glam rockers Mötley Crüe. Har inte hittat dom, men nu måste jag kolla vad denna neddrogade vettvilling var kapabel till. Tills dess, rock on
Kommentarer
Postat av: patrik
Håller med i det du säger, att musiken kommer i första hand, även fast bra musik alltid är roligare att lyssna på i en bra anläggning så är det musiken i förstahand och musiksystemet i andrahand.
Ser fram emot fler inlägg med HiFi tema / Patrik
Trackback
