En sorgens dag

Idag slutade en handfull sköna människor på mitt jobb. Punkt. Känns så oåterkalleligt. En del osagt. Hoppas det finns plats för dom, dit dom är på väg. Med plats menar jag samma avtryck som de gjort hos mig. Att dom trots den riktning som samhället tagit, kan ta sin plats, inte vika ner sig utan med gott självförtroende bry sig om, gjuta mod och spotta i både sina och andras nävar.
Jag kommer ta med mig dessa personer och alla dråpligheter, tankar och gapskratt på vägen i livet. Jag hoppas att jag under någon av livets återstående rutter, kommer gå på gemensam kurs med åtminstone någon vid något tillfälle. Vidare hoppas jag att något av deras visdom fastnat på mig, så att jag också blivit lite klokare. Just nu tomt. Sitter och skriver flackande tankar varefter de dyker in i huvet. Det är kväll och dagen har varit omtumlande på många sätt. Idag kom första anhalten i mitt påbörjade uppdrag som APO, arbetsplatsombud, och skyddsombud. Det ska bli intressant att vara med i denna utveckling.
Tills dess vill jag bara säga att det måste börja gry en känsla, tanke och vilja att ändra detta spektakel till samhällelig arbetsmarknadspolitik. Jag förstår det omöjliga i att tillfredställa alla viljor, men det är få som kan motbevisa att ett samhälle mår bra, när alla medborgare mår bra. Brottsstatistik sjunker, människor har basbehoven tillgodosedda och man har en kommers som ger avsättning för varor och tjänster.



I Sverige råder ingen arbetsbrist. Punkt. Det som råder brist på är pengar, eftersom vi är mer kåta på de skattelättnader majoriteten röstat fram. Det är kortsiktigt och mycket skickligt inarbetat av regeringen att vi nu inte ser fram emot avtalsrörelsens tillväxtpotensmedel, utan mer skattelättnad och fler arbetslösa så att bruttolönen står still. Pensionen utvecklas inte, man måste pensionsspara vilket bara en del av befolkningen har råd till. Jag är djupt oroad över utvecklingen, inte att det finns krafter i denna riktning, det har det alltid funnits, utan att vi med rösträtt så lättvindigt gått på det nu. Vi saknar grunden idag, en sann arbetarrörelse, grunden till de flesta av samhällets byggstenar, som sittande regering lyckats kapa som sina egna begrepp. Den svenska modellen. Från Alliansen? Ur led är tiden.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Jag vet att du har vettiga åsikter..men jag blev förvånad att det är en skribent i dej oxå...storgilla :-)

2011-12-08 @ 22:02:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback